Fredagen började med att Johanna fick stå och vänta i 35 minuter på en jäkla trotro.
Dagens humör skönk genast till noll. Även om jag varit här i 10 veckor har jag inte lärt mig afrikanernas tålamod.

Jag är van vid buss och spårvagnshållplatser med fasta tider och alltid (nästan) plats att åtminstonde stå.
Här i Ghana är det precis tvärtom. Det finns stationer, men där står ofta hur många människor som helst, och folket blir som djur när de kommer en trotro. De bokstavligen slåss för att få komma med. Jag har inte riktigt blivit suge n ännu på att delta i fajterna utan brukar ställa mig lite längre bort, innan stationen. Finns det plats i trotron är jag då först i kön. Mycket praktiskt.

Det enda opraktiska är att trotrosarna kommer lite när dom vill, samt att det inte alls är säkert att de ska åt samma hål som jag vill. Eller att det för den delen finns plats. Jag stod och kokade och svor på svenska åt alla chaufförer som åkte förbi när det kommer fram en väldigt vänlig herre och upplyser mig om att "madame, go to the station. they dont stop here" varpå jag tappar tålamodet totalt och fräser tillbaka att det har dom minsann gjort varje dag annars. Sen inser jag att jag nog låtit lite otrevlig och börjar be om ursäkt medans han bara skrattar åt mig. Samtidigt svänger det in en trotro och plockar upp mig, mannen blinkar åt mig och säger "du hade tur idag med" och jag känner mig som en bortskämd skit. Kul början på dagen.

Kommer till barnhemmet, träffar nya tjejen Agnes som kommit, jätte trevlig tjej! Barnen är glada och humöret stiger igen. Dagen rullar på som vanligt och vid 14 tiden åker jag in till Swedru för att därifrån åka till en by som heter Akrosso och hälsa på Niklas och Petter och..tadaaa se Sverige - Danmark matchen i nån lada där dom ska visa den! Tror vi.

Får världens godaste middag av Niklas värdmamma men medans vi sitter och äter öppnar sig himlen och regnet öser ner. Ingen fotboll som ni kanske förstår.
Alla människor i landet Ghana blir ärligt talat lite handlingsförlamande när det börjar regna. Folk sätter sig ner och väntar helt enkelt. Och man kan vänta länge. Vi hade en väldigt trevlig kväll iallafall med kortmagi för killarna i familjen som blev helt till sig. Obroni magic sprang dom omkring och skrek. Sen skulle dom göra Obibini (svart man) magic på oss, vi blev minst lika imponerade. (även om de hittade på allt under tiden och det var mer "hokus pokus-jag kastar det över axeln - booortaaa" magic. Men som sagt, alla kan bli skådespelare i detta land!)

Lördagen spenderades på underbara Green Land Hotel inne i Swedru. Ett hotel där vita människor och rika ghananer spenderar sina dagar när de vill lyxa. Pool och god mat. Underbart.

Åh just det, bjöd barnen i min familj på vingummin idag. Hehe, det var kul. Min bästis Julius, 6åringen, gillade det såklart (han gillar allt man kan äta. Hade jag gett honom en kotte med socker på och sagt att det var godis hade han tyckt om det) men Jones, 17åringen, gjorde sånna grimaser och bara satt och skakade på huvudet. Lite senare på kvällen hittade jag ett halvt söndertuggat vingummi på fönsterkarmen. Inget vidare populärt där alltså.

Har nu hängt upp i ladan och tittat på Rocky med alla byns pojkar, killar och män! Alla satt och hejade, applåderade och skrek såfort Rocky fick in en träff eller gjorde någonting, men såfort motståndaren fick övertaget satt alla (minst 25 killar) och buade och ojade sig för stackars Rocky. Här kollar man verkligen på film med inlevelse och känsla!



Nu är det långt efter läggdags för mig. Hemlängtan har smygit sig på lite idag också. Eller inte längtan, mer saknad efter allt och alla hemma i Sverige. Men det är bara bra med saknad, så tråkigt det hade vart om jag inte hade saknat något alls.
Längtar gör jag efter mjölk...ost...knäckebröd...philadelphiaost...aah A-fil!!!!

Och!!! ett stort stort stort grattis till fina MALIN som fyller 24 år idag!!!!! =) jag har firat dig genom att äta lite godis i din ära :) puss på dig!


Godnatt

Helgen var helt underbar, sol, strand, bad och trevliga människor. Jag åkte tillsammans med Niklas och Petter som även är mina två resekompanjoner upp till norr i slutet av november. Då är vi borta i 10 dagar och ser en himla massa saker. Mer om det kommer senare.
Dom är jätte trevliga och roliga båda två, men det roligaste av allt är att Petter ser ut som Sune i Sunes sommar och Niklas ser ut som Måns Möller. Jag ska alltså ut och resa med Sune och Måns Möller. Jag tror inte det kan bli annat än bra.

Paradiset på jorden. Green Turtle Lodge.


I måndags vid 11.30 ringde Seth (våran kontaktperson och en av organisatöerna av vårat volontärprojekt här nere) och sa att han skulle vara framme på barnhemmet med maddraserna inom 30 minuter. Toppen tänkte jag!

Extra roligt var det eftersom det i måndags var muslimsk helgdag vilket innebar att alla skolor var stängda och alla barnen var på barnhemmet. I vanliga fall har de stora barnen redan hunnit gå när jag kommer på morgonen och jag träffar mest de små, så jag tycker det är ännu roligare när de är lediga :)

Hur som, klockan blev halv 1, halv 2...fortfarande ingen Seth. Jaja, African Time tänkte jag, ingen ide att stressa. Klockan 14 börjar det ös regna och fortsätter i ca en timme. När det tillslut blir uppehåll ringer jag Seth och frågar vart han tagit vägen. Han ville inte åka i regnet med maddraserna förklarar han men är på väg.

Och tro det eller ej, 20 min senare hör jag hur barnen på gården börjar skrika och en bil full med maddraser svänger in framför huset! Det blev rusning till bilen kan jag tala om och alla barnen ville bära varsin maddras. Vi tog in dem i rummet och la ut dom så som de ska sova, och om det blev succe! Alla slängde sig på maddraserna och skrattade och det blev världens fest! Sen ställde sig alla barn upp och sjöng en tack sång som är så himla fin! Jag hade velat lägga upp den här men jag förstår verkligen inte hur man gör!
Det är iallafall ER som skänkt pengar som barnen tackar. Utan eran hjälp hade detta aldrig varit möjligt! Ni är bäst!!




Isaac som jobbar på barnhemmet blev glad han också! Han är 22 år och är på barnhemmet 7 dar i veckan, 24 timmar om dygnet. Han studerade i Cape Coast men för ca 3 månader sedan ringde Madame (som är hans närmaste släkting) och bad honom komma och jobba hos henne. Här i Ghana har du inget val om någon släkting ber dig om hjälp. Så han har gett upp sina studier och är nu heltid på Barnhemmet.


Glada barn! :)

I måndags kom det även två nya pojkar till barnhemmet. Madame säger att de bara är där på besök, men jag tror att de har kommit för att stanna. Vi får se vad som händer med de verkar trivas och är glada iallafall och det är ju huvudsaken!

Imorgon är det redan torsdag..veckorna springer iväg och tiden går så otroligt snabbt! Idag är det exakt en månad tills jag lämnar min by och barnhemmet. Helt Sjukt!

Tänker massor på er där hemma, vi ses snart! :)

Nu har det börjat hända grejer på barnhemmet!
I torsdags förra veckan åkte vi (jag och Anna) och köpte maddraser till barnen!
Dom är nu inne på omklädnad och kommer vara klara på måndag.

I tisdags åkte vi och köpte myggnät till alla barnen och i onsdags satte vi upp dom.
Vi satte samtidigt upp massa klistermärken som vi fått av Emelie (en svenska som bor tillsammans med Anna) på vägen, och ni skulle sett ögonen på barnen när de kom hem!
Dom gick omkring och var helt förstummade, sa wooow och bara log.
Dom vet vad myggnät kan göra för skillnad.

Det tog en stund för dom att ens se klistermärkerna på väggarna, då dom var fast i myggnäts glädje, men då blev det fest på nytt! Dom gick omkring på rad, pekade på varje liten bild och skrattade.

Sen ställde de upp sig på rad, sa "Thank you, god bless you" och sprang och kramade oss. Det är helt galet hur lyckliga de blir! Och det finaste av allt, det är ni där hemma som gör detta möjligt! Så det är er dom säger tack till!

De flesta av barnens kläder är trasiga, mögliga och väldigt väldigt gamla och unkna. Vi har länge velat rensa ut bland deras kläder och igår var det dax. Anna och jag satte oss på golvet och sorterade. Som tur var blev "behålla" högen större än "slänga" högen, även om det var mycket som åkte i tunnan.

I onsdags hämtade Anna ut 7 stycken packet som hon fått från sina fina vänner och familj hemma i Sverige! 7 stycken!!! Allting ska gå till barnhemmet! :) Så igår tog vi med en stor kartong med kläder som vi tänkte dela ut. Josefine och Maja, två andra svenskor som också jobbar på barnhemmet hade även de med sig 20kg kläder så när barnen kom hem från skolan blev det rena julafton! Alla fick stå på rad och fick minst 2 plagg var, en tröja och byxor/kjol. De var så otroligt glada! :)

Nästa vecka kommer som sagt madrasserna och förhoppningsvis kan vi även få alla barnens namn och födelsedatum så att vi kan börja fixa sjukförsäkringar till dom! Spännande spännande :)

Det finns så väldigt mycket att berätta om detta underbara land och om vad jag gör på dagarna. Så mycket jag vill dela med mig av till er och låta er följa med på min resa.
Men det är så svårt att sätta ord på det, så mycket är känslor och intryck och tankar som maler hela tiden. 
Jag ska göra mitt bästa och börjar helt enkelt från början..
Tänkte jag ska försöka berätta om hur en vanlig dag, låt säga tisdag, ser ut.
(peka på bilderna så kommer beskrivning)

Man vaknar vid ca halv 5 tiden av tuppar som sjunger, getter som bräker, barn som skriker, kvinnor som skriker tillbaka och musik från både moske, kyrka och radio. Jag har aldrig innan i mitt liv hört så många olika ljud på en och samma gång.

Vid 6 tiden ringer klockan och då är det bara att stiga upp och säga godmorgon till alla på gården. Nån halvtimme senare kommer min mamma Lydia in med frukost, vilket oftast är en halv vit limpa men stekt ägg och Milo (chockladdryck). Nu på senaste har jag dock börjat få gröt vilket gör mig lika lycklig varje gång. En halv limpa bröd är rätt maffigt på morgonen.

Halv 8 går jag genom byn, säger godmorgon till alla människor man går förbi och möter min volontärvän Anna vid stora vägen. Vi går ner till korsningen och försöker få tag på en trotro (en slags minibuss. Helt ärligt är det skrot minibussar från Europa som dom sätter in säten i). Det hela kan ta mellan 5 min till 1 timme helt beroende på om det behagar komma någon trotro.

Väl på barnhemmet möts man av kramar och leenden av barnen. På dagarna är det tre stycken småttingar där, de andra är i skolan och kommer vid 15 tiden. Vi tvättar kläder, leker eller bara kramas och umågs med barnen. Den värme och glädje som de barnen har är helt otrolig. Deras fantasi är makalös. De har absolut ingenting men kan förvandla en träpinne till vad som helst. Vissa dagar stannar vi tills de stora barnen kommer hem och säger hej till dom, andra dagar åker vi lite tidigare.

 

På eftermiddagen kan man åka in till Swedru, som är en större stad. Där kan man gå till internetcafé, handla saker man behöver eller gå på marknaden. Jag har under min tid här utvecklat ett beroende för tyger och kommer numera nästan aldrig hem utan minst ett nytt tyg i min väska...vilket är ett väldigt bra beroende enligt mig.




vid 18 tiden får jag middag, oftast ris och tomatsås i någon variant, plantain som är en matbanan eller yam och tomatsås. Plus frukt till efterrätt. Portionerna är gigantiska så jag kan lova er att jag inte svälter!

Efter middag kan man om man har tur duscha (kan i den bemärkelsen att det måste finnas vatten för detta), då tar man sin hink, häller i lite bakteriedödande medel, tar en till lite mindre hink och helt enkelt häller vattnet över sig. Mycket praktiskt. Våran dusch är utomhus och de flesta kvällar är det stjärnklart och du har då den vackraste himlen över dig och palmer och berg som utsikt. Helt oslagbart.

Ungefär 5 minuter efter att du fått på dig kläder igen är du lika varm som innan du duschade. Men du är åtminstonde ren, och det är inte ofta man är det här!

Senare på kvällen brukar vi gå upp till min pappas apotek som han har vid stora vägen. Det är där man hänger. Antingen sitter man utomhus och spelar spel, pratar eller bara är, eller så kan man sätta sig i Vodafone ladan som finns där och titta på fotboll eller afrikanska filmer. Dessa filmer är en helt egen historia...men jag kan säga som så att jag funderar starkt på att starta min filmkarriär här. Jag hade tjänat storkovan. Och jag är inte ens bra.

När ögonen börjar falla ihop är det bara att ta sin ficklampa och hitta vägen hemåt. Borsta tänderna under stjärnorna och sen krypa ner under sitt myggnät och somna på stört. Tills nästa dag börjar.

Under hela dagen händer det så otroligt mycket små och stora saker. Du ser, hör och får uppleva nya saker hela tiden. Helst av allt hade jag velat ha en filmkamera i pannan och visa på live tv hemma i sverige så ni får se allt jag ser och uppleva allt jag upplever.

Jag ska verkligen försöka att lägga in mer bilder, och berätta mer och oftare om vad jag gör, men blir jag dålig på det igen så skyller jag redan nu på att jag blivit ett med kulturen här och det är helt enkelt African Time som gäller!

Nu är klockan långt över 22 här då det SENAST är läggdags för mig i vanliga fall här nere. Helger är undantag men knappt ens det. vid 21 tiden lägger hjärnan av och en timme senare är man klubbad.

Massa kramar till er alla där hemma!