I fredags fick jag, äntligen, prata med Hongkong. Älskade unge!

Det var alldeles för längesedan vi pratade och samtalet bestod mest av "I love yoooooou, i miss youuuuuuuuu" om å om igen i ca 10 minuter. Han pratar så mycket bättre engelska, han kunde svara på frågor på engelska och åå det värmer i mitt hjärta, jag blir så stolt!

Åhh, den känslan av att få höra hans röst. Höra att han mår bra, är glad, skrattar och faaaaan vad jag saknar honom! 

 

Någon dag innan fick jag även prata med Benjamin, älskade lilla bönan. Så liten, med så mycket känslor. Att höra honom säga "madam, i love you too, i know ur coming soon, i miss you" fyller hela min kropp med kärlek. 

Herregud, det är helt sjukt hur mycket jag saknar även honom. Han mår också bra, är glad, frisk och skrattar. Och när han i slutet drar hela ramsan "hejhej jag heter benjamin, jag ska bo här nu, vad ska vi äta idag, tacoooos" då smälter mitt hjärta. 

 

 

Att få prata med mina barn kan bara beskrivas med ett ord, LYCKA!!! <3