Jag längar och saknar så det gör ont.
Den röda sanden, solen, växterna, getterna, tupparna. Min fina familj och alla underbara människor!
Jag saknar barnen på barnhemmet och barnen i skolan.
Underbara fina rektor Vida.
Min FAMILJ. Kofi, Bertha, Jones, Bella, Justice, Beatrice. Papa och Mama.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dom. Fantiserar att jag är där.

Man tycker kanske att jag borde vänja mig vid att vara hemma nu, komma in i sverige livet och allt som hör till.
Och det har jag väl på vis gjort, tvätta händerna, sova hur länge jag vill, äta vad jag vill. Alla sådana saker som man tar för givet annars njuter jag fortfarande av och utnyttjar i vis mån kanske lite för mycket.
Men jag lovar, jag hade gjort vad som helst för att byta ut denna lyx mot mitt myggnät, ris och ghana.
Ingen tvekan.

Att åka till Ghana är det absolut bästa jag gjort i mitt liv. Jag har aldrig kännt mig så fri, så oberörd av vad folk tycker och tänker och så LYCKLIG som jag var när jag var där.

I juni åker jag tillbaka, minst två månader. Jag kan inte vänta. Varje dag är lite närmare men helst vill jag ha juni nu nu nu nu.
Världens finaste Samuel sa till Emelie "Dont cry, june is just around the corner". Och det är nog det finaste och bästa jag har hört.
June is just around the corner. Och då är vi där!!!