Life is tasty, like aluguntugui

I eftermiddags ringde ett nytt ghana nummer till mig.
Jag svarade och hör "madam johanna, its me, HongKong brother! We miss u ooo! HongKong is here!" och snart hör jag en välbekant röst:
"johaaannaaaa, ma fiwo paa!" ( = jag saknar dig) 
Ooooohhh Lycka!!!
Vi pratade i ca 5 minuter, och hela tiden satt jag med ett stort leende på läpparna.
Då hongkong inte pratar så mycket engelska och jag inte vidare fante så sades inte mycket förutom det enda som spelar någon roll: "Jag saknar dig, jag älskar dig, jag LOVAR att jag kommer tillbaka nästa år" 
HERREGUD vad jag saknar den pojken!!
Efter vi lagt på fortsatte de att ringa men sändningen var så dålig att jag inte hörde någonting förutom "Johaaaannaaaaa......we miss youuuuu......johaaannaaaa.....heeelloooooooo"
 
Men det är så fantastiskt! Det betyder så oerhört mycket att de ringer, att man får chansen att berätta för dom hur mycket man saknar dom. Att jag älskar dom. Att jag tänker på dom hela hela tiden. 
Att få höra deras röst om än för en liten liten stund.
Det blir så nära för en stund, och jag tror nästan att jag är där.
Sen lägger man på och det blir så långt långt bort. Alldeles för långt.
 
Klockan är över 00.00 och det är en ny dag. En dag närmare!
 
 
 


Kommentarer
Anonym

jaaa du ska bara se vissa reklamfilmer ca 50000 ggr till, sen är du tillbaka i hong kong house ooo! en öööööööööl, en ööööööl åå shit va goooott, en öööööööl!!!!!!!... typ. me dowo paa!!

2012-09-07 @ 19:13:56
yaayaa

... mm jag är jätteanonym. sorry oo

2012-09-07 @ 19:14:42


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0