The place you call home

Tänk att du att gå på vägen upp från Afransi mot Obuasi, du hälsar å alla människor du möter och känner solen bränna i ryggen. 
Kanske har du varit i Afransi för att köpa lunch, en fanmilk och köttpaj, och är nu påväg hem igen.
Det kommer en taxi i full fart som rör upp allt damm på vägen och du får gömma ansiktet i tröjan för att inte få det i ögonen och kanske tänker du att "nu är det dags att dom blir klara med den där asfalteringen"
Någon ropar ditt namn och sekunden senare får du en liten varm hand instucken i din egna hand och ni traskar vidare. 
Du hör tuppar som galer, barn som leker, musik som spelas överallt och det ständiga ljudet från kvinnor och män som poundar fufu till dagens middag.
Kanske går ni in på spoten, tar fram bord och stolar och ber ägaren sänka musiken bara liiite så nii kan höra vad ni säger. 
Tänk att ni sätter er runt bordet, och pratar om allt mellan himmel och jord, eller för den delen inte pratar alls, utan bara njuter av tid och rum.
Inom några minter är det fullt inne runt bordet. Alla era vänner i olika åldrar kommer dit för att vara med. 
Man pratar, skrattar och njuter av att bara få vara med varandra.
 
The place that you call home..
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer
yaayaa

aaah blir ju helt exalterad av detta! bästa texten och jag kan riktigt KÄNNA allt! vilken bra godnattsaga, kommer somna med ett leende på läpparna, en dag närmre imorgon. jag ska be hårt för att det är asfalterat nästa år =) dels för dammet, men också så bilarna inte sladdar. snart är vi på spoten igen! wake up wake up sweetie =) <3<3<3<3

2012-09-26 @ 23:45:37
URL: http://lillasysterlo.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0