Heeeeej

Jag kommer aldrig bli någon storbloggare, det kan vi ju konstatera rätt snabbt. Uppdatering är inte min starka sida :)
 
Hur som, livet leker, solen steker, riset flödar och plantainchips lyser med sin frånvaro.
Jag är lycklig som ett barn på julafton. Jag är hemma i Ghana och idag skickade jag in sista tentan för läsåret vilket betyder att jag från och med idag har sommarlov och inte behöver bry mig om nånting annat än vad som händer just idag och nu. I like. 
Ska fira med en cola på spoten i byn tänkte jag.
 
Det är ju helt omöjligt att skriva om allt som har hänt sen jag kom hit men vi kör en liten snabbuppdatering och sen lite bilder så får ni iallafall en glimt av mitt fantastiska liv!
 
  • Skolan står kvar, barnen är underbara och alla mina KG ungar från förra året har börjat klass 1! stora barnen!
  • Arbetet med försäkringarna går framåt, lärarna har skrivit ner alla elevers födelsedatum och namn och mannen från försäkringsbolaget har nu sagt att han kommer på onsdag för att registrera alla barn, så håll tummarna!
  • Den 6 juni firade vi Sverges nationaldag med buller och bång! Lärde JHS klassen att sjunga sveriges nationalsång och blåste ballonger och viftade med flaggor hela dagen. Självklart klädda i blått och gult. :)
  • Vi har kommit in i regnperioden vilket innebär att vädret är underbart! Det är svalare och man svettas inte som en gris hela tiden, najs.
  • Jag har ätit en skål med fufu. Det var inte gott, men inte äckligt och jag är sjukt stolt över mig själv. 
  • Cosmos, som förra året var LIVRÄDD för mig och emelie är nu våran bästa vän, ingen rädsla kvar inte.
  • Rakiba, våran sistah som lagar mat åt oss dotter, är däremot så rädd att hon börjar gråta och gömmer sig varje gång hon ser oss.
Jag är LYCKLIG!
 
                                         Finaste Benjamin firar Sveriges nationaldag
 
                                              En svensk hund och en svensk flagga.
 
 
                                                                            Cosmos
 
                                                        Mina gula skolbarn

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0