=)

Nu har det börjat hända grejer på barnhemmet!
I torsdags förra veckan åkte vi (jag och Anna) och köpte maddraser till barnen!
Dom är nu inne på omklädnad och kommer vara klara på måndag.

I tisdags åkte vi och köpte myggnät till alla barnen och i onsdags satte vi upp dom.
Vi satte samtidigt upp massa klistermärken som vi fått av Emelie (en svenska som bor tillsammans med Anna) på vägen, och ni skulle sett ögonen på barnen när de kom hem!
Dom gick omkring och var helt förstummade, sa wooow och bara log.
Dom vet vad myggnät kan göra för skillnad.

Det tog en stund för dom att ens se klistermärkerna på väggarna, då dom var fast i myggnäts glädje, men då blev det fest på nytt! Dom gick omkring på rad, pekade på varje liten bild och skrattade.



Sen ställde de upp sig på rad, sa "Thank you, god bless you" och sprang och kramade oss. Det är helt galet hur lyckliga de blir! Och det finaste av allt, det är ni där hemma som gör detta möjligt! Så det är er dom säger tack till!

De flesta av barnens kläder är trasiga, mögliga och väldigt väldigt gamla och unkna. Vi har länge velat rensa ut bland deras kläder och igår var det dax. Anna och jag satte oss på golvet och sorterade. Som tur var blev "behålla" högen större än "slänga" högen, även om det var mycket som åkte i tunnan.

I onsdags hämtade Anna ut 7 stycken packet som hon fått från sina fina vänner och familj hemma i Sverige! 7 stycken!!! Allting ska gå till barnhemmet! :) Så igår tog vi med en stor kartong med kläder som vi tänkte dela ut. Josefine och Maja, två andra svenskor som också jobbar på barnhemmet hade även de med sig 20kg kläder så när barnen kom hem från skolan blev det rena julafton! Alla fick stå på rad och fick minst 2 plagg var, en tröja och byxor/kjol. De var så otroligt glada! :)

Nästa vecka kommer som sagt madrasserna och förhoppningsvis kan vi även få alla barnens namn och födelsedatum så att vi kan börja fixa sjukförsäkringar till dom! Spännande spännande :)

Finns så mycket att berätta..

Det finns så väldigt mycket att berätta om detta underbara land och om vad jag gör på dagarna. Så mycket jag vill dela med mig av till er och låta er följa med på min resa.
Men det är så svårt att sätta ord på det, så mycket är känslor och intryck och tankar som maler hela tiden. 
Jag ska göra mitt bästa och börjar helt enkelt från början..
Tänkte jag ska försöka berätta om hur en vanlig dag, låt säga tisdag, ser ut.
(peka på bilderna så kommer beskrivning)

Man vaknar vid ca halv 5 tiden av tuppar som sjunger, getter som bräker, barn som skriker, kvinnor som skriker tillbaka och musik från både moske, kyrka och radio. Jag har aldrig innan i mitt liv hört så många olika ljud på en och samma gång.

Vid 6 tiden ringer klockan och då är det bara att stiga upp och säga godmorgon till alla på gården. Nån halvtimme senare kommer min mamma Lydia in med frukost, vilket oftast är en halv vit limpa men stekt ägg och Milo (chockladdryck). Nu på senaste har jag dock börjat få gröt vilket gör mig lika lycklig varje gång. En halv limpa bröd är rätt maffigt på morgonen.

Halv 8 går jag genom byn, säger godmorgon till alla människor man går förbi och möter min volontärvän Anna vid stora vägen. Vi går ner till korsningen och försöker få tag på en trotro (en slags minibuss. Helt ärligt är det skrot minibussar från Europa som dom sätter in säten i). Det hela kan ta mellan 5 min till 1 timme helt beroende på om det behagar komma någon trotro.
Exempel på hur en trotro kan se ut. Det här är en bra och relativt hel trotro ska man också veta.


Väl på barnhemmet möts man av kramar och leenden av barnen. På dagarna är det tre stycken småttingar där, de andra är i skolan och kommer vid 15 tiden. Vi tvättar kläder, leker eller bara kramas och umågs med barnen. Den värme och glädje som de barnen har är helt otrolig. Deras fantasi är makalös. De har absolut ingenting men kan förvandla en träpinne till vad som helst. Vissa dagar stannar vi tills de stora barnen kommer hem och säger hej till dom, andra dagar åker vi lite tidigare.

Ungefär hälften av de underbara barnen på barnhemmet i Gomoa Tarkwa. Deras livsglädje och stora hjärtan är beundransvärda! 

På eftermiddagen kan man åka in till Swedru, som är en större stad. Där kan man gå till internetcafé, handla saker man behöver eller gå på marknaden. Jag har under min tid här utvecklat ett beroende för tyger och kommer numera nästan aldrig hem utan minst ett nytt tyg i min väska...vilket är ett väldigt bra beroende enligt mig.


Gata i Swedru

vid 18 tiden får jag middag, oftast ris och tomatsås i någon variant, plantain som är en matbanan eller yam och tomatsås. Plus frukt till efterrätt. Portionerna är gigantiska så jag kan lova er att jag inte svälter!

Efter middag kan man om man har tur duscha (kan i den bemärkelsen att det måste finnas vatten för detta), då tar man sin hink, häller i lite bakteriedödande medel, tar en till lite mindre hink och helt enkelt häller vattnet över sig. Mycket praktiskt. Våran dusch är utomhus och de flesta kvällar är det stjärnklart och du har då den vackraste himlen över dig och palmer och berg som utsikt. Helt oslagbart.

Ungefär 5 minuter efter att du fått på dig kläder igen är du lika varm som innan du duschade. Men du är åtminstonde ren, och det är inte ofta man är det här!

Senare på kvällen brukar vi gå upp till min pappas apotek som han har vid stora vägen. Det är där man hänger. Antingen sitter man utomhus och spelar spel, pratar eller bara är, eller så kan man sätta sig i Vodafone ladan som finns där och titta på fotboll eller afrikanska filmer. Dessa filmer är en helt egen historia...men jag kan säga som så att jag funderar starkt på att starta min filmkarriär här. Jag hade tjänat storkovan. Och jag är inte ens bra.

När ögonen börjar falla ihop är det bara att ta sin ficklampa och hitta vägen hemåt. Borsta tänderna under stjärnorna och sen krypa ner under sitt myggnät och somna på stört. Tills nästa dag börjar.

Under hela dagen händer det så otroligt mycket små och stora saker. Du ser, hör och får uppleva nya saker hela tiden. Helst av allt hade jag velat ha en filmkamera i pannan och visa på live tv hemma i sverige så ni får se allt jag ser och uppleva allt jag upplever.

Jag ska verkligen försöka att lägga in mer bilder, och berätta mer och oftare om vad jag gör, men blir jag dålig på det igen så skyller jag redan nu på att jag blivit ett med kulturen här och det är helt enkelt African Time som gäller!

Nu är klockan långt över 22 här då det SENAST är läggdags för mig i vanliga fall här nere. Helger är undantag men knappt ens det. vid 21 tiden lägger hjärnan av och en timme senare är man klubbad.

Massa kramar till er alla där hemma!

Obuasi D/A Primary school

Det har bara gått två dagar och vi har redan fått ihop 2600kr!
Ni är ju bara bäst!
Kom igen nu, känns som att vi kommer lyckas få ihop alla pengar!
Här kommer lite bilder på hur skolan ser ut nu. Det är två klassrum.
Ett för de allra minsta barnen och ett för de lite äldre. KG1 & KG2.

klassrum
Här ska den nya skolan byggas!
Några av barnen :)
Vissa av barnen som går i KG klasserna är egentligen gamla nog att gå i första och andra klass. Men i många fall
här nere tar inte föräldrarna barnen till skolan förren de är alldeles för gamla, vilket leder till att de hamnar i klasserna med de yngre barnen.
Nu vill inte internet sammarbeta mer med mig, men jag försöker uppdatera så gott det går!
8105-9 64 272 000-7
banknummret igen. tusen tusen tack för all hjälp. Nu fortsätter vi! :)

Vill ni hjalpa till????

Hejhej!

det vart lite svarare an ja trodde att uppdatera. internet tillgangen ar ine den basta.
jag lever och mar bra.
Det ar en san enorm skillnad mellan Ghana och Sverige att det knapt gar att forklara.
jag bor i en liten by som heter Obuasi. De bestar av cement hus, getter, tuppar, katter, odlor i mangder, barn, och
mangder av gladje.
Jag ar den enda vita mannisan och vart man an gar ropar folk obruni obruni etfer en, vilket betyder viting. Barn springer efter en, ska ta pa en, klappa pa en. De minsta barnen har aldirg setten vit manniska innan och har borjat stor tjuta nar de ser mig forsta gangen.
nu har alla vant sig och jag kanner mig nastan som en i mangden.

Jag hjalper till pa en skola i byn, ar med de aldra minsta barnen. ca 3 - 5 ar gamla. dom pratar ingen engelska an utan vi kominucerar mest genom kroppssprak. men dom ar underbara och vill lara sig hela tiden!
Forsta ordet de larde sig var camera, helt enkelt for att de ville att ja skulle ta kort pa dom! :)

Nu till vad jag behover hjalp med.
De stora baren i skolan har riktiga klassrum, bankar, tak och allt som hor till.
De sma barnen sitter ihopptrangda i en liten tra barack som snart faller ihopp. det ar hal i taket, bradorna ar ruttna, det finns varken fonster eller dorrar.
Detta leder till att det regnar in natt extremt, det ar antingen svin kallt eller alldels for varmt. barnen blir sjuka, och lararna vill inte undervisa under dessa forhallanden.

De har borjats bygga nya klassrum till elevera men som ofta har i Ghana har pengarna tagit slut och det har statt still i over ett ar. Det enda som finns ar en stengrund.
Att bygga upp 2 stycken klassrum men fonster, riktigt tak, farg pa vaggarna, nya mobler. Helt enkelt att fardigstalla hela skolan for de sma barnen skulle kosta 100 000 svenska kronor. = 20 000 ghana cedi.
DET AR INTE OMOJLIGT!!

varje liten enkrona som nagon vanlig sjal vill skanka hjalper till!
jag har redan haft mote med Joseph som ar ansvarig for bygget. Priset pa 20 000 ghana cedi ar ett fast pris och det kommer inte att hojas under tiden bygget pagar.
Sa fort jag har ett liten start summa pengar sa satter bygget igang dagen efter! far vi ihop pengar kommer bygget att ta 5 veckor att genomfora. da har jag mojlighet att vara med och se till att pengarna gar direkt till skolan och bygg material och inte till nagot annat samt att ni som vill hjapla till kommer ha mojlighet att genom mina biler kunna se vad som hander och hur det gar!
100 000kr ar malet, helst sa snart mojigt saklart, men vi jobbar salange det gar. tar pengarna slut medans jag ar har nere sa fortsatter jag skicka ner pengar fran sverige. Allt for att skolan ska bli klar.

1 kr, 50 kr eller 10 000 kr spelar ingen roll, allting raknas och spelar roll!

hjalp mig hjalpa barnen attfa en riktig skola att ga till!
Bilder pa hur skolan ser ut nu och hur arbetet gar kommer att komma upp sa fort jag far mojlighet till det.

Vill ni hjalpa till och skanka en liten slant. Satt  in pa:
8105-9 64 272 000-7
swedbank ar det.
Skriv garna namn sa jag vet vilka ni ar :)

Tusen tusen tack.

Ghana here we go!

Jahapp, då har man gått och blivit med blogg. spännande spännande!
Anledningen till att ja startat den här bloggen är att jag mellan den 4 sep - 21 dec skall bo och arbete på ett barnhem i Ghana!
Och vilket annat sätt är väl bättre att hålla kontakten med nära och kära än allas vårat internet?
Det kommer antagligen även vara väldigt skönt för mig att kunna skriva av mig om allting som händer..intryck, händelser, upplevelser, glada och ledsna nyheter och så vidare..
och ett perfekt sätt för ER att skriva små fina kommentarer så jag vet att ni lever här hemma :)
11.45 imorgon, söndag, lyfter planet från köpenhamn till Amsterdam. Där blir det någon timmes väntan för att sedan flyga vidare till Accra, Ghana.
Först väntar en veckas introduktion i Accra, Lära känna de andra volontärerna, en liten språkkurs, se staden och även en snabb dans och trumkurs står på schemat.
Vad som sedan händer har jag absolut ingen aning om!
Vi ska slussas ut till våra olika projekt, men eftersom jag inte vet vart jag ska än lever jag i ovisshet tills jag kommer ner och någon berättar detta för mig.
Men då mina vänner, börjar det riktiga äventyret!
Det är mycket blandade känslor såhär timmarna innan. Panik, längtan, glädje, skräck (japp, jag är livrädd jag erkänner) och väldigt väldigt mycket förväntan och spänning! Det här kommer bli en resa för livet!
Hur mycket tillgång till internet jag kommer ha vet jag inte, men jag skall försöka uppdatera er så mycket jag kan :)
Nu blir det till att njuta några sista timmar i min sköna säng innan allvaret börjar imorgon!
gonatt bloggen

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0