etse sen? eye paaaaa!

Dagarna har flyer pa i lycka och harmoni. Formiddagen spenderas i skolan med barnen, och eftermiddagarna i byn med vara alskade alskade pojkar.
Ja, jag umgas med ett liten gang 11-15 ariga pojkar men jag ar sa kar sa kar i dessa ungar och jag kan inte forsta hur jag ska kunna lamna dom igen.
Det enda jag trostar mig med ar att jag vet att jag kommer tillbaka nasta ar igen.

Vi gar promenader i byn, hanger i ladan och tittar pa film, spelar spel och bara ar. Njuter av tid, rum och varandra.
Livet har ar sa annrolunda, det finns problem likval som man har i sverige, det ar intriger och brak, man ar besviken, arg, ledsen pa varandra och allt som hor manniskor till, men skillnaden ar att har pratar man om det med en gang. Blir man osams med nagon sa pratar man eller skaller ut varandra efter noter tills bada parter har forstatt och man kommer fram till en losning.
Man hetsar inte upp sig over sma saker och man ar lycklig over att fa vara med dom man alskar.

Jag har lart kanna sa otroligt mycket nya manniskor, och vart med om sa mycket saker.
Pa sa satt ar det en helt annan resa an forra gangen, denna gang ar vi inte "dom nya obrunis" vi ar mer som vilka som helst i byn. Vi ar en i familjen och en i samhallet. Alla vet sjalvklart vilka vi ar (det ar ratt svart att missa oss da vi lyser) men det ar ingen hets over att det ar vitingar i byn. Det ar normalt. Ama och Yayaa ar tillbaka.

det ar svart att forklara den karlek jag kanner till detta land, dessa manniskor.
Men jag har verkligen hittat ett annat hem och halva mitt hjarta kommer alltid att befinna sig i Ghana.
Jag kommer tillbaka varje ar. Minst.

Sverige ar mitt hemland och Ghana mitt systerland.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0