Esi Johanna Larsson
Jag har ju äran att ha världens sötaste bebis döpt efter mig.
Hon är mitt "barnbarn" och Sistah Beatrice dotter.
När vi lämnade Ghana i augusti var hon 3 månader och sockersöt.
Nu är hon 6 månader och ännu mer sockersöt.
Häromdagen fick jag några bilder skickade till mig på baby johanna och...ja, ni ser ju själv, hon är bedårande!
Mitt lilla barnbarn!
Fine Morning!
Här vart det inte mycket eld i spisen, inget skrivet på alltför länge.
Skyller på väldigt mycket att göra i skolan å väldigt mycket tankeverksamhet på ghana. (det sistnämnda sker ju iof dygnet runt)
Hursom, jag mår bra, göteborg är otroligt kallt, igår snöade det och det är full rulle i skolan.
Nu är det mörk vintermorgon och jag är påväg till JOBBET!
Ajjemen, ni läste rätt. Nu börjar det!
Jobb är fixat och maj börjar sig med stormsteg! Lycka!!
Puss på er alla!
Madam, Im finish!
IM FINISH!!
Klar med examinationsuppgiften och det känns så jäkla gööööööött!
Nu kan jag återgå till att dagdrömma om Ghana på heltid. Skål på det!
Vi firar med en av världens bästa låtar. Redan vid första tonen befinner jag mig mentalt på spoten i Ghana och dansar så det ryker! woop wooop!
...
Sitter och kämpar med den, ursäkta mitt språk, jävla examinationsuppgiften. Det går..seeeegt.
Vad hade jag inte gjort för att få gå ut ur rummet, mötas av solens varma strålar,
ta en promenad genom byn, hälsa på alla vackra människor jag möter, köpa en påse vatten för att släcka törsten.
Kanske gå till fotbollsplanen och leka lite för att sedan promenare ner till Afransi och köpa en fanmilk. Hälsa på i hongkong huset och bara sitta och tjöta och skratta med mina fina vänner.
Jag hade gjort vad som helst..
382
Måste bara passa på att tacka, bocka, niga och buga
för alla otroliga fantastiska människor som bidrar till Charles Vänner.
Det går så otroligt bra med projektet och vi är redan uppe i 382 försäkringar!
Känslan är otrolig!
TACK TACK TACK!
Det finns inte ord nog att beskriva min tacksamhet, jag är så rörd över folks vänlighet och givmildhet.
Jag älskar er!
Hej hopp
Dagarna rullar på i rasande fart, det är redan mitten av november. Härlig känsla!
Som ni vet gillar jag just nu att tiden går fort, det blir ju hela tiden närmare ghana :)
Skolan rullar på den med, för tillfället sitter jag och kämpar med denna kursens examinationsuppgift.
Det går sakta men säkert framåt. Känns segt för tillfället men känslan när det väl är klart är fantastisk.
Det går sakta men säkert framåt. Känns segt för tillfället men känslan när det väl är klart är fantastisk.
På måndag börjar nästa kurs, som även är den sista kursen på denna terminen. Helt otroligt!
Snart har jag alltså gått en hel termin i skolan. Är faktiskt riktigt stolt över mig själv att jag fortsatt kämpa.
Jobbfronten står still för tillfället, men jag ger inte upp!
Jag söker och söker och snart kommer det där samtalet som jag väntat på,
och pengarna kan börja rulla in!
Flygbiljetter kollar jag lite då och då, jag kan inte hålla mig och det är en härlig (extra) påminelse om vad som komma skall. Ghanaaaa!
Får världens finaste samtal från ghana emellanåt, våra vänner ringer för att säga hej, och bara prata en liten stund. Det är den bästa känslan som finns. Under samtalen känner jag riktigt hur jag är där.
Och jag vet att dom längtar efter oss lika mycket som vi längtar efter dom. <3
Jag är rätt nöjd med allting för tillfället. Jag längtar så in i bomben till Maj och Ghana och jag tänker på det dygnet runt. Men fram tills att vi åker har jag alla minen, bilder, yaayaa, mina vänner, och inte minst alla fina fina samtal från världens bästa ungar! <3
puss på er alla
Puss
Myspys samtal imorse.
Isaac Mensah ringde för att säga...godmorgon tror jag.
Han är nog inte riktigt säker på om det är mig eller emelie han ringer. "johanna...emelie..johanna..?"
Fining.
Fick även prata en snabbis med Prince, Mensah och en annan Isaac. Gullungar!
Bästa sättet att vakna på en tråkig söndag.
Killarna var i tv-huset och för en liten stund kände jag att jag också var där.
Jag kände värmen, lukterna, såg allting framför mig..gud vad jag längtar!
Tacka gudarna för telefoner. Vad hade jag gjort annars?
Det hade varit tusen gånger svårare om jag inte ens fått höra deras röster emellanåt.
Ghana, mina barn och mina vänner fattas mig. <3
Stiliga Isaac Mensah
Glädje!!
Herrejisses...jag är så lycklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Det bara bubblar i mig!
Fina fina Richmond, en vän från Ghana, bor nu i norra Ghana där han pluggar men kommer från och har sin familj i Gomoa Obuasi.
Han är nu och hälsar på i Obuasi och har igår gått till både min och emelies skola och tagit bilder på våra skolbarn!!
Dessa bilder laddar han nu upp på facebook så att vi ska kunna se dom! Det är helt otroligt att få se nya bilder på mina älskade barn!
Jag vet ju att dom är där och jag har tusentals bilder på alla fina ungar, men att se helt nytagna bilder från igår är helt otroligt. Känslan är enorm!
Jag ser nya frisyrer, skolkläder, det är grönt och ett helt nytt väder sen sist vi var där. Gud vad jag längtar!
Dom är där, dom väntar på att vi ska komma tillbaka.
Jag sitter helt hysterisk i min soffa å skrattar, gråter och är bara bara glad!
Snart snart syns vi igen älskade barn!
aaaaah KÄRLEEEEK!!!!
Ett litet smakprov på bilderna som togs IGÅR:
God bless Ghana
Idag går mina böner och tankar till Ghana.
Ett helt köpcentrum har rasat i Accra och människor är fast under rasmassorna.
Fler och fler hittas avlidna, människor gräver, lyfter och kämpar för hand för att hitta överlevande.
Det är hemskt, tragiskt och fruktansvärt!
Mina vänner i Accra är okej och mår bra.
Jag ber för er alla, anhöriga, drabbade, älskade systrar och bröder.
I´ll pray for you.
Nyame nhyira mo
<3
