Jag kommer aldrig bli någon storbloggare, det kan vi ju konstatera rätt snabbt. Uppdatering är inte min starka sida :)
Hur som, livet leker, solen steker, riset flödar och plantainchips lyser med sin frånvaro.
Jag är lycklig som ett barn på julafton. Jag är hemma i Ghana och idag skickade jag in sista tentan för läsåret vilket betyder att jag från och med idag har sommarlov och inte behöver bry mig om nånting annat än vad som händer just idag och nu. I like.
Ska fira med en cola på spoten i byn tänkte jag.
Det är ju helt omöjligt att skriva om allt som har hänt sen jag kom hit men vi kör en liten snabbuppdatering och sen lite bilder så får ni iallafall en glimt av mitt fantastiska liv!
Skolan står kvar, barnen är underbara och alla mina KG ungar från förra året har börjat klass 1! stora barnen!
Arbetet med försäkringarna går framåt, lärarna har skrivit ner alla elevers födelsedatum och namn och mannen från försäkringsbolaget har nu sagt att han kommer på onsdag för att registrera alla barn, så håll tummarna!
Den 6 juni firade vi Sverges nationaldag med buller och bång! Lärde JHS klassen att sjunga sveriges nationalsång och blåste ballonger och viftade med flaggor hela dagen. Självklart klädda i blått och gult. :)
Vi har kommit in i regnperioden vilket innebär att vädret är underbart! Det är svalare och man svettas inte som en gris hela tiden, najs.
Jag har ätit en skål med fufu. Det var inte gott, men inte äckligt och jag är sjukt stolt över mig själv.
Cosmos, som förra året var LIVRÄDD för mig och emelie är nu våran bästa vän, ingen rädsla kvar inte.
Rakiba, våran sistah som lagar mat åt oss dotter, är däremot så rädd att hon börjar gråta och gömmer sig varje gång hon ser oss.
Sämsta uppdateringen sen typ januari, jag ber om ursäkt för det men nu börjar vi på ny kula.
Nytt kapitel i livet, nya dörrar som öppnas, en ny period i GHANA, mitt hem, min kärlek!
Just nu är jag i Istanbul. Efter en skön å go 3 timmars flygresa laddade vi inför att hänga 17 timmar på istabuls flygplats. Men icke. Istället ligger vi här i ett grymt flott rum med feta dubbelsängar, TV, dusch, frukostbuffe imorgonbitti och sedan busstur direkt till flygplatsen. Allt detta helt gratis. Jag älskar turkish airlines!
Imorgon går vi på planet mot Accra och 22.30 svensk tid går vi på ghanans mark.
Våran fina vän samuel har köpt sig en ny telefon. En telefon med kamera, internet och en oändligt massa möjligheter! Vi kan nu prata gratis med varandra genom WhatsApp vilket är fantastiskt men det absolut bästa är att man emellanåt får en bild skickad till sig..en bild på våra fina barn!
När samuel möter någon av våra pojkar så tar han ett kort och skickar till mig.
Vilket leder till att jag blir världens lyckligaste tjej!
Det låter kanske inte så märkvärdigt för er, men att få en bild som är tagen samma dag är så fantastiskt! I byn har långt ifrån alla mobiler med internet eller kameror, ska du använda internet får du åka in till ett internet cafe.
Jag har mängder av bilder på alla barn och vänner på min dator men att få en ny bild..det är ett bevis på att dom mår bra, är glada och det är fyllt med så mycket kärlek! Känslan och glädjen är otrolig!! <3
Nu har julen redan kommit och gått. Det är sjukt hur fort tiden går.
Julen har varit mysig, fin och fylld med kärlek. Ätit gott, njutit, pratat och bara varit tillsammans med hela min vackra familj. Kärlek! Det känns både fint och viktigt att umgås med mina nära och kära, man vet aldrig vad som händer, livet är vackert men också skört. Jag är så otroligt tacksam att jag har alla mina älskade i livet och jag njuter fullt ut varje gång jag får träffa dem alla. Min fina familj!
Julen innebär även att halva tiden har gått...kan man få en bättre julklapp?? GHANA here i come!
I fredags fick jag, äntligen, prata med Hongkong. Älskade unge!
Det var alldeles för längesedan vi pratade och samtalet bestod mest av "I love yoooooou, i miss youuuuuuuuu" om å om igen i ca 10 minuter. Han pratar så mycket bättre engelska, han kunde svara på frågor på engelska och åå det värmer i mitt hjärta, jag blir så stolt!
Åhh, den känslan av att få höra hans röst. Höra att han mår bra, är glad, skrattar och faaaaan vad jag saknar honom!
Någon dag innan fick jag även prata med Benjamin, älskade lilla bönan. Så liten, med så mycket känslor. Att höra honom säga "madam, i love you too, i know ur coming soon, i miss you" fyller hela min kropp med kärlek.
Herregud, det är helt sjukt hur mycket jag saknar även honom. Han mår också bra, är glad, frisk och skrattar. Och när han i slutet drar hela ramsan "hejhej jag heter benjamin, jag ska bo här nu, vad ska vi äta idag, tacoooos" då smälter mitt hjärta.
Att få prata med mina barn kan bara beskrivas med ett ord, LYCKA!!! <3
Idag fyller världens bästa, finaste och underbaraste Hongkong år! Det är hans födelsedag och jag önskar av hela mitt hjärta att jag just nu befann mig i Obuasi och kunde fira med honom.
Jag älskar ditt nått innerligt fina pojk, du finns alltid i mitt hjärta och jag saknar dig nått galet, varje dag, dygnet runt!
Jag vet att vi snart syns igen och då ska jag krama sönder dig, dansa och skratta med dig!
Vi har fått in över 24 000 kronor till charles vänner!!!
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er nog, vi är så jävla nära målet nu och jag är fylld med endast KÄRLEK!!!
TACK till tusen till alla er fina människor, jag älskar er!!
Jag har ju äran att ha världens sötaste bebis döpt efter mig.
Hon är mitt "barnbarn" och Sistah Beatrice dotter.
När vi lämnade Ghana i augusti var hon 3 månader och sockersöt.
Nu är hon 6 månader och ännu mer sockersöt.
Häromdagen fick jag några bilder skickade till mig på baby johanna och...ja, ni ser ju själv, hon är bedårande!
Mitt lilla barnbarn!
Här vart det inte mycket eld i spisen, inget skrivet på alltför länge.
Skyller på väldigt mycket att göra i skolan å väldigt mycket tankeverksamhet på ghana. (det sistnämnda sker ju iof dygnet runt)
Hursom, jag mår bra, göteborg är otroligt kallt, igår snöade det och det är full rulle i skolan.
Nu är det mörk vintermorgon och jag är påväg till JOBBET!
Ajjemen, ni läste rätt. Nu börjar det!
Jobb är fixat och maj börjar sig med stormsteg! Lycka!!
Sitter och kämpar med den, ursäkta mitt språk, jävla examinationsuppgiften. Det går..seeeegt.
Vad hade jag inte gjort för att få gå ut ur rummet, mötas av solens varma strålar,
ta en promenad genom byn, hälsa på alla vackra människor jag möter, köpa en påse vatten för att släcka törsten.
Kanske gå till fotbollsplanen och leka lite för att sedan promenare ner till Afransi och köpa en fanmilk. Hälsa på i hongkong huset och bara sitta och tjöta och skratta med mina fina vänner.
Dagarna rullar på i rasande fart, det är redan mitten av november. Härlig känsla!
Som ni vet gillar jag just nu att tiden går fort, det blir ju hela tiden närmare ghana :)
Skolan rullar på den med, för tillfället sitter jag och kämpar med denna kursens examinationsuppgift. Det går sakta men säkert framåt. Känns segt för tillfället men känslan när det väl är klart är fantastisk.
På måndag börjar nästa kurs, som även är den sista kursen på denna terminen. Helt otroligt!
Snart har jag alltså gått en hel termin i skolan. Är faktiskt riktigt stolt över mig själv att jag fortsatt kämpa.
Jobbfronten står still för tillfället, men jag ger inte upp!
Jag söker och söker och snart kommer det där samtalet som jag väntat på,
och pengarna kan börja rulla in!
Flygbiljetter kollar jag lite då och då, jag kan inte hålla mig och det är en härlig (extra) påminelse om vad som komma skall. Ghanaaaa!
Får världens finaste samtal från ghana emellanåt, våra vänner ringer för att säga hej, och bara prata en liten stund. Det är den bästa känslan som finns. Under samtalen känner jag riktigt hur jag är där.
Och jag vet att dom längtar efter oss lika mycket som vi längtar efter dom. <3
Jag är rätt nöjd med allting för tillfället. Jag längtar så in i bomben till Maj och Ghana och jag tänker på det dygnet runt. Men fram tills att vi åker har jag alla minen, bilder, yaayaa, mina vänner, och inte minst alla fina fina samtal från världens bästa ungar! <3
Herrejisses...jag är så lycklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Det bara bubblar i mig!
Fina fina Richmond, en vän från Ghana, bor nu i norra Ghana där han pluggar men kommer från och har sin familj i Gomoa Obuasi.
Han är nu och hälsar på i Obuasi och har igår gått till både min och emelies skola och tagit bilder på våra skolbarn!!
Dessa bilder laddar han nu upp på facebook så att vi ska kunna se dom! Det är helt otroligt att få se nya bilder på mina älskade barn!
Jag vet ju att dom är där och jag har tusentals bilder på alla fina ungar, men att se helt nytagna bilder från igår är helt otroligt. Känslan är enorm!
Jag ser nya frisyrer, skolkläder, det är grönt och ett helt nytt väder sen sist vi var där. Gud vad jag längtar!
Dom är där, dom väntar på att vi ska komma tillbaka.
Jag sitter helt hysterisk i min soffa å skrattar, gråter och är bara bara glad!
Idag är ingen vanlig dag för det är världens bästa emelies födelsedag!
För exakt ett år sedan befann vi oss på paradisstranden på Green Turtle Lodge i Ghana. Vi gick promenader på stranden, pratade, åt god mat och firade yaayaa.
Ett år sedan, påväg till Green Turtle Lodge
Idag är det nytt år och hemma i sverige. Vi har redan hunnit vara ännu en gång i vårat älskade Ghana och snart åker vi tillbaka igen. Vi pratar fortfarande, varje dag, hela tiden.
Vi har så otroligt många minnen tillsammans och tänk så många fler det kommer bli!
Vi har gråtit, skrattat, bråkat, sprungit till toaletten i omgångar, gömt oss för fladdermös och räddat en get vi döpte till Abena tillsammans.
Jag ser så otroligt mycket fram emot alla nya spännande händelser och saker som komma skall med dig!
Söndag kväll. Imorgon är det redan en ny vecka. Fantastiskt!
Helgen har varit fin, frun på besök i staden, födelsedagsfirande och en himla massa trevligheter.
Nu är jag så trött så jag knappt kan tänka. Ögonen faller ihop. Men jag kan inte sova, jag bara tänker och tänker.
Tänker på Ghana och allt därborta.
Hongkong finig ringde förut, fick prata några sekunder innan han bad mig ringa upp och vi la på. Men självklart funkade det inte att ringa tillbaka.
Några sekunders prat är dock bättre än ingenting, men herrejisses vad jag saknar. Det är inte klokt.
Jag hade gjort vad som helst..VAD som helst för att få åka dit nu. Om så bara för en dag. Men en liten dos av Ghana och mina barn. Det hade gjort väntan så mycket lättare.
Det gör ont i min kropp för att jag saknar så mycket. Det svider i mitt hjärta. Jag är inte hel.
