Jag städar lägenheten och lyssnar på musik från Ghana (såklart) på högsta volym. Dansar Azonto i vardagsrummet å blir så lycklig av alla rytmer å toner å röster.
Azonto är den nya stora dansen och musiken i Ghana och alla mellan 1 -100 år dansar. Det är helt fantastiskt och jag SKA kunna dansa när jag kommer ner nästa gång.
Måste bara dela med mig av låten som just nu går på högvarv. Lyssna, titta och njuuuuuuut!!
Det pågår just nu en stor tävling med just denna låten. kort sagt handlar det om att 2 eller flera personer ska dansa azonto och sen skickar man in sitt bidrag. Det sprids som en löpeld och fler och fler videor kommer upp hela tiden. Från alla delar av världen. Det är fett coolt och jag e så sjukt imponerad av ghana. Me like!
Tänk att du att gå på vägen upp från Afransi mot Obuasi, du hälsar å alla människor du möter och känner solen bränna i ryggen.
Kanske har du varit i Afransi för att köpa lunch, en fanmilk och köttpaj, och är nu påväg hem igen.
Det kommer en taxi i full fart som rör upp allt damm på vägen och du får gömma ansiktet i tröjan för att inte få det i ögonen och kanske tänker du att "nu är det dags att dom blir klara med den där asfalteringen"
Någon ropar ditt namn och sekunden senare får du en liten varm hand instucken i din egna hand och ni traskar vidare.
Du hör tuppar som galer, barn som leker, musik som spelas överallt och det ständiga ljudet från kvinnor och män som poundar fufu till dagens middag.
Kanske går ni in på spoten, tar fram bord och stolar och ber ägaren sänka musiken bara liiite så nii kan höra vad ni säger.
Tänk att ni sätter er runt bordet, och pratar om allt mellan himmel och jord, eller för den delen inte pratar alls, utan bara njuter av tid och rum.
Inom några minter är det fullt inne runt bordet. Alla era vänner i olika åldrar kommer dit för att vara med.
Man pratar, skrattar och njuter av att bara få vara med varandra.
Egentligen heter han Kweku, men de första dagarna när vi kom till Obuasi gick han omkring i en hongkong tröja och blev därför kallad hongkong av oss, och sen följde det bara med.
Han pratar väldigt lite engelska men övar och blir bättre och bättre för varje dag. Han blir så stolt när han kan säga något nytt eller förstår mer än han gjorde dagen innan.
Varje kväll vid middagstid kom han smygandes till vårat fönster, knackade på och stod sedan och väntade på oss så att vi tillsammans kunde gå iväg på äventyr.
Han är så otroligt kärleksfull och hans skratt får det att dansa i ens hjärta.
Hongkong är min bror, son och hjärtebarn.
Dagen innan vi skulle flyga hem låg hongkong i mitt knä och grät förtvivlat och ostoppbart i drygt en timme.
Han var så fruktansvärt ledsen för att vi skulle resa och kramade mig så hårt så hårt.
Det gjorde så otroligt ont att behöva flyga ifrån honom och jag älskar honom något innerligt.
Idag fick jag prata med honom i telefon och det värmer i hjärtat när man hör hans hesa röst skrika
"johannaaaaa...ooo i miss you soooo much!! Oh Johanna I love youuu. Come come come back now!!!"
Hongkong sweetheart Me d)wo dodow! Ma fiwo paaa debia!
Helgen spenderades med finaste vännerna. Värme och kärlek rakt igenom. I fredags kom älskade frun hem till mig å vi hade sjukstuga/myskväll. Saknat nått otroligt!
Födelsedagsfrukost och mormorbesök blev det på lördag innan det på kvällen blev firande av mig.
De finaste av de fina kom och jag är så jäkla tacksam!
Tänk vilka fina vänner jag har. De bästa i hela världen! Oj vad jag älskar er! <3
Fick världens finaste samtal av världens finaste small boy Richmond.
Denna underbara pojke som kan vara så cool och stöddig men inombords så fin och kärleksfull.
"Johanna, I miss you soo much! Mafi wo paa! " och en massa härligt skratt.
Fick även prata med mamman i familjen som mest skrattade åt att jag saknar hennes son.
Richmond är för tuff för att komma fram och hålla handen eller sätta sig för nära, men mjuknar som bara den och blir alldeles fnittrig och glad när han får en kram och komplimang.
Han har så mycket kärlek inom sig men man får lirka lite extra för att få honom att slappna av.
Fina vackra Richmond som har sånt stort stort hjärta!
Okej, jag har ingen som helst aning om varför inlägget nedanför ser ut som det gör med texten och så. Ni får gissa er till när meningarna börjar och slutar. Det blir väl roligt? :)
Igår fyllde jag halvvägs till 50 och känner mig verkligen som i mittemellan åldern. Jag har lika gärna kunnat fylla 26 eller 23..att det just är 25 känns verkligen inte sådär speciellt som alla pratar om. Iof har jag väl redan tänkt mig själv som 25 i några månader så det är ju inte riktigt samma känsla som när man vart liten och vaknar på morgonen och skriker ut hur gammal man är, ett helt åår äldre än igår!!
Jag hade en mycket trevlig dag iaf, började med att jag fick en trisslott i present av en kille i klassen, otroligt gulligt och roligt! :) Skola hela dagen som var både spännande och intressant och på kvällen blev det restaurang med fina familjen.
Och sen, när jag kom hem, då kom den bästa presenten av alla. Alla pojkar från hongkong huset ringde och sjöng happy birthday för mig. Jag grät, skrattade och skrek på samma gång. Herregud vad fina dom är! Sen fick jag prata med älskade HongKong och förklara hur mycket jag saknar honom, älskar honom. Och sen självklart prat med alla pojkar, messi, hongkong brother, richmond, edward. Och helt plötsligt säger Messi "madame, benjamin is here, and prince is here!" Och jag får prata med även dom. Älskade älskade barn!
Pratade i 20 minuter och bara skrattade hela tiden. Det går inte att förklara med ord känslorna som åker genom kroppen när man får höra deras röster, deras skratt eller när dom säger "madame, we miss you soooo much! try come soon!" Det kändes verkligen som jag satt där på skumgummi madrasserna och alla pratade runt omkring mig. BÄSTA presenten någonsin!!
Världens bästa familj men världens bästa människor har jag i Ghana. Lyckliga lyckliga jag som har dessa fantastiska människor i mitt liv!
I ghana heter jag Ama, för att jag är född på en lördag. Alla kallar mig Ama och johanna har lixom hamnat åt sidan.
Jag är Ama.
Idag är det lördag och alltså min namndag. Så grattis till mig :)
Idag är det en såndär dag där allt känns lite jobbigare. För många dagar kvar, för långt bort och saknaden är stor stor stor.
Humöret går verkligen upp och ner och känslorna är ett virrvarr. Håhåjaja.
Det blir lätt att jag skriver lite extra när det är sådanahär jobbiga dagar..men eftersom det i princip är jag och sistah yayaa (hejhej) som läser här gör det ingenting. Bra terapi för mig.
Thats why.
På måndag börjar jag skolan, ska bli sjukt spännande men det är även ytterligare ett bevis på att jag faktiskt ÄR i sverige nu på riktigt. Det är inte en dröm utan nu börjar livet här.
Iallafall för några månader och sen åker vi ju igen.
Skolan ska iaf bli riktigt spännande som sagt, och mycket praktik vilket känns bra bra bra!
Kvällen igår spenderades med fina N och monopolspel och prat om livet och allt runtomkring.
Idag är det jobbsökande och CV skrivning och imorgon blir det tårtbakning med mamsi.
Sen är helgen slut och ny vecka börjar!
Alla vill att tiden ska gå långsamt och får panik över att den går för fort, jag har alltid själv varit likadan.
Men för tillfället vill jag bara att tiden ska gå..jag blir glad när det är en ny vecka, en ny dag. Allting betyder att det blir lite lite närmare tills jag får åka hem till Ghana.
I eftermiddags ringde ett nytt ghana nummer till mig.
Jag svarade och hör "madam johanna, its me, HongKong brother! We miss u ooo! HongKong is here!" och snart hör jag en välbekant röst:
"johaaannaaaa, ma fiwo paa!" ( = jag saknar dig)
Ooooohhh Lycka!!!
Vi pratade i ca 5 minuter, och hela tiden satt jag med ett stort leende på läpparna.
Då hongkong inte pratar så mycket engelska och jag inte vidare fante så sades inte mycket förutom det enda som spelar någon roll: "Jag saknar dig, jag älskar dig, jag LOVAR att jag kommer tillbaka nästa år"
HERREGUD vad jag saknar den pojken!!
Efter vi lagt på fortsatte de att ringa men sändningen var så dålig att jag inte hörde någonting förutom "Johaaaannaaaaa......we miss youuuuu......johaaannaaaa.....heeelloooooooo"
Men det är så fantastiskt! Det betyder så oerhört mycket att de ringer, att man får chansen att berätta för dom hur mycket man saknar dom. Att jag älskar dom. Att jag tänker på dom hela hela tiden.
Att få höra deras röst om än för en liten liten stund.
Det blir så nära för en stund, och jag tror nästan att jag är där.
Sen lägger man på och det blir så långt långt bort. Alldeles för långt.
Klockan är över 00.00 och det är en ny dag. En dag närmare!
17 aug landade jag i sverige och konstant, KONSTANT är mina tankar i ghana, med barnen, mina vänner, skolan.
Jag saknar nått fruktansvärt otroligt!
Det känns som jag måste be om ursäkt eller förklara mig, men jag vill bara bara tillbaka. Jag vet ju att jag kommer tillbaka, men det känns så otroligt långt bort.
Det kommer hända mycket roliga, spännande och nya saker här i sverige också, och självklart är det underbart att träffa vänner och familj. Men...halva mitt hjärta befinner sig i Ghana och jag vill bara tillbaka. Jag känner mig inte hel. Jag har hemlängtan. Delux.
Fina underbara hongkong. (Kweku)
My Boy. Underbara Benjamin.
Fantastiska Prince.
Trion. Kärleken är oändlig. Mafimo papaa paaa debia!
