Maddraserna har kommit!!

Helgen var helt underbar, sol, strand, bad och trevliga människor. Jag åkte tillsammans med Niklas och Petter som även är mina två resekompanjoner upp till norr i slutet av november. Då är vi borta i 10 dagar och ser en himla massa saker. Mer om det kommer senare.
Dom är jätte trevliga och roliga båda två, men det roligaste av allt är att Petter ser ut som Sune i Sunes sommar och Niklas ser ut som Måns Möller. Jag ska alltså ut och resa med Sune och Måns Möller. Jag tror inte det kan bli annat än bra.


Paradiset på jorden. Green Turtle Lodge.


I måndags vid 11.30 ringde Seth (våran kontaktperson och en av organisatöerna av vårat volontärprojekt här nere) och sa att han skulle vara framme på barnhemmet med maddraserna inom 30 minuter. Toppen tänkte jag!

Extra roligt var det eftersom det i måndags var muslimsk helgdag vilket innebar att alla skolor var stängda och alla barnen var på barnhemmet. I vanliga fall har de stora barnen redan hunnit gå när jag kommer på morgonen och jag träffar mest de små, så jag tycker det är ännu roligare när de är lediga :)

Hur som, klockan blev halv 1, halv 2...fortfarande ingen Seth. Jaja, African Time tänkte jag, ingen ide att stressa. Klockan 14 börjar det ös regna och fortsätter i ca en timme. När det tillslut blir uppehåll ringer jag Seth och frågar vart han tagit vägen. Han ville inte åka i regnet med maddraserna förklarar han men är på väg.

Och tro det eller ej, 20 min senare hör jag hur barnen på gården börjar skrika och en bil full med maddraser svänger in framför huset! Det blev rusning till bilen kan jag tala om och alla barnen ville bära varsin maddras. Vi tog in dem i rummet och la ut dom så som de ska sova, och om det blev succe! Alla slängde sig på maddraserna och skrattade och det blev världens fest! Sen ställde sig alla barn upp och sjöng en tack sång som är så himla fin! Jag hade velat lägga upp den här men jag förstår verkligen inte hur man gör!
Det är iallafall ER som skänkt pengar som barnen tackar. Utan eran hjälp hade detta aldrig varit möjligt! Ni är bäst!!




Isaac som jobbar på barnhemmet blev glad han också! Han är 22 år och är på barnhemmet 7 dar i veckan, 24 timmar om dygnet. Han studerade i Cape Coast men för ca 3 månader sedan ringde Madame (som är hans närmaste släkting) och bad honom komma och jobba hos henne. Här i Ghana har du inget val om någon släkting ber dig om hjälp. Så han har gett upp sina studier och är nu heltid på Barnhemmet.


Glada barn! :)

I måndags kom det även två nya pojkar till barnhemmet. Madame säger att de bara är där på besök, men jag tror att de har kommit för att stanna. Vi får se vad som händer med de verkar trivas och är glada iallafall och det är ju huvudsaken!

Imorgon är det redan torsdag..veckorna springer iväg och tiden går så otroligt snabbt! Idag är det exakt en månad tills jag lämnar min by och barnhemmet. Helt Sjukt!

Tänker massor på er där hemma, vi ses snart! :)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0