12 nov.

Fredagen började med att Johanna fick stå och vänta i 35 minuter på en jäkla trotro.
Dagens humör skönk genast till noll. Även om jag varit här i 10 veckor har jag inte lärt mig afrikanernas tålamod.

Jag är van vid buss och spårvagnshållplatser med fasta tider och alltid (nästan) plats att åtminstonde stå.
Här i Ghana är det precis tvärtom. Det finns stationer, men där står ofta hur många människor som helst, och folket blir som djur när de kommer en trotro. De bokstavligen slåss för att få komma med. Jag har inte riktigt blivit suge n ännu på att delta i fajterna utan brukar ställa mig lite längre bort, innan stationen. Finns det plats i trotron är jag då först i kön. Mycket praktiskt.




Det enda opraktiska är att trotrosarna kommer lite när dom vill, samt att det inte alls är säkert att de ska åt samma hål som jag vill. Eller att det för den delen finns plats. Jag stod och kokade och svor på svenska åt alla chaufförer som åkte förbi när det kommer fram en väldigt vänlig herre och upplyser mig om att "madame, go to the station. they dont stop here" varpå jag tappar tålamodet totalt och fräser tillbaka att det har dom minsann gjort varje dag annars. Sen inser jag att jag nog låtit lite otrevlig och börjar be om ursäkt medans han bara skrattar åt mig. Samtidigt svänger det in en trotro och plockar upp mig, mannen blinkar åt mig och säger "du hade tur idag med" och jag känner mig som en bortskämd skit. Kul början på dagen.




Kommer till barnhemmet, träffar nya tjejen Agnes som kommit, jätte trevlig tjej! Barnen är glada och humöret stiger igen. Dagen rullar på som vanligt och vid 14 tiden åker jag in till Swedru för att därifrån åka till en by som heter Akrosso och hälsa på Niklas och Petter och..tadaaa se Sverige - Danmark matchen i nån lada där dom ska visa den! Tror vi.




Får världens godaste middag av Niklas värdmamma men medans vi sitter och äter öppnar sig himlen och regnet öser ner. Ingen fotboll som ni kanske förstår.
Alla människor i landet Ghana blir ärligt talat lite handlingsförlamande när det börjar regna. Folk sätter sig ner och väntar helt enkelt. Och man kan vänta länge. Vi hade en väldigt trevlig kväll iallafall med kortmagi för killarna i familjen som blev helt till sig. Obroni magic sprang dom omkring och skrek. Sen skulle dom göra Obibini (svart man) magic på oss, vi blev minst lika imponerade. (även om de hittade på allt under tiden och det var mer "hokus pokus-jag kastar det över axeln - booortaaa" magic. Men som sagt, alla kan bli skådespelare i detta land!)




Lördagen spenderades på underbara Green Land Hotel inne i Swedru. Ett hotel där vita människor och rika ghananer spenderar sina dagar när de vill lyxa. Pool och god mat. Underbart.




Åh just det, bjöd barnen i min familj på vingummin idag. Hehe, det var kul. Min bästis Julius, 6åringen, gillade det såklart (han gillar allt man kan äta. Hade jag gett honom en kotte med socker på och sagt att det var godis hade han tyckt om det) men Jones, 17åringen, gjorde sånna grimaser och bara satt och skakade på huvudet. Lite senare på kvällen hittade jag ett halvt söndertuggat vingummi på fönsterkarmen. Inget vidare populärt där alltså.



Har nu hängt upp i ladan och tittat på Rocky med alla byns pojkar, killar och män! Alla satt och hejade, applåderade och skrek såfort Rocky fick in en träff eller gjorde någonting, men såfort motståndaren fick övertaget satt alla (minst 25 killar) och buade och ojade sig för stackars Rocky. Här kollar man verkligen på film med inlevelse och känsla!



Nu är det långt efter läggdags för mig. Hemlängtan har smygit sig på lite idag också. Eller inte längtan, mer saknad efter allt och alla hemma i Sverige. Men det är bara bra med saknad, så tråkigt det hade vart om jag inte hade saknat något alls.
Längtar gör jag efter mjölk...ost...knäckebröd...philadelphiaost...aah A-fil!!!!

Och!!! ett stort stort stort grattis till fina MALIN som fyller 24 år idag!!!!! =) jag har firat dig genom att äta lite godis i din ära :) puss på dig!


Godnatt



Kommentarer
Anonym

Oh vad sött av dig att fira Malin med godis :)

2011-11-13 @ 18:09:38
Malin Björkman

Hej Johanna! Tack för ditt grattis :) Jag gillar hur du firat mig hehe. Hoppas allt är bra med dig annars vännen. puss!

2011-11-13 @ 21:21:58


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0