Obruni Wabaa!

Jag är tillbaka i Ghana. 
Jag är hemma.
Jag är så jävla jävla lycklig. 
Jag älskar detta land och dessa människor nått otroligt. 
Kärlek.
 
De första dagarna i Accra var fantastiska. Vi var på strand fest, lärde känna massa folk, skrattade, åt jollof och bara var lyckliga.
på tisdagen kom våran taxi johnny och körde oss till byn.
När vi närmade oss Obuasi stack vi ut huvudet ut varsitt fönster och viftade med de svenska flaggorna.
och när vi kommer upp mot byn så ser jag Jones börja skrika och snart står hela familjen och viftar med en svensk flagga och skriker "Ama Ama Ama" och bara hoppar. Kramkalaset kan börja!
Barnen på skolan blev helt överlyckliga, barnhemmet blev överlyckliga. Alla är glada och jag är lyckligast i världen.
 
Jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här. Komma hem och hälsa på och sen tillbaka. Eller så får ni komma hit.
Det går inte att inte älska detta land och dessa människor. Jag är kär.
 
Blir bildbomb istället..
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Det längsta avståndet mellan två människor är ett leende

RSS 2.0